Book Review: Club Malin | Bokrecension: Club Malin

I have always WANTED to be really crafty, and to make all kinds of projects. But you know what it's like, sometimes this tends to be more of a dream than an actual fact. And when I found my Club Malin binder from 1988, I realized that my longing for craft time (and - ahem - skills) isn't at all a new one. Club Malin was something you subscribed to, and you got a new magazine and set of patterns each month. And oh how I have read these magazines. I couldn't not show you these goodies, so today's book review (magazine review really) is once again a trip down memory lane...

Jag har liksom alltid VELAT vara sådär pysslig, och få allehanda projekt ur händerna. Men du vet hur det är, ibland blir detta mer som en dröm än något som är på riktigt. Och när jag hittade min gamla Club Malin-pärm från 1988 insåg jag att min dröm om tid (och - hrm - skicklighet) för handarbetsprojekt inte på något sätt är något nytt. Club Malin var något man prenumererade på, man fick en tidning och ett mönsterpaket varje månad. Och himmel vad jag läst dessa tidningar från pärm till pärm. Jag kan inte INTE visa er allt detta tjusiga, så dagens bokrecension (tidningsrecension egentligen) blir återigen en resa i tiden.

Ok, so some of these projects have actually aged quite well. I could totally make the kids' overall for Ivar, or the light blue summer pants (without the belt and suspenders...) for myself. The knitted sweater is a little crazy, but I swear I have seen something like it in the stores last year. The 80's have after all been back for a while.

Okej, vissa av projekten har faktiskt åldrats rätt väl. Jag kan absolut tänka mig att göra den där barnoverallen till Ivar, eller de ljusblå sommarbyxorna (utan resårbältet och hängslena...) till mig själv. Den stickade tröjan är lite knasig, men jag lovar att jag såg något liknande i en affär förra året. Åttiotalet har ju faktiskt varit tillbaka ett tag.

But some of the projects might do best in staying in the binder... I loved LOVED the striped set with the shirt and skirt. And I am sorry to say it might not suit me anymore. The men's knitted sweater is a little too much though, don't you think?

Några av projekten mår nog bäst av att stanna i pärmen dock. Jag älskade ÄLSKADE det randiga setet med tröjan och kjolen. Och nu tror jag inte den skulle passa mig så bra. Den stickade herrtröjan är lite för mycket dock, tycker ni inte det?

Club Malin also offered its subscribers patterns for home decoration projects, or nifty tips. One thing to notice - the way we photograph things have certainly changed. The lightning (and styling) in the left photo is not something that is that common today.

Club Malin erbjöd också sina trogna prenumeranter mönster för heminredningsprojekt, eller fiffiga idéer. En sak märker man - vi fotograferar saker rätt annorlunda idag. Ljussättningen (och stylingen) i det vänstra fotot ser man inte ofta nuförtiden.

The men's fashion has however not aged well at all. At least not the Club Malin kind. Interesting.

Herrmodet har dock inte åldrats väl alls. I alla fall inte det som visats i Club Malin. Intressant.

Book Review: Knit one purl one by Eva Alm | Bokrecension: En rät en avig av Eva Alm

Sometimes I'll review vintage books. This one might look quite funny, but it's actually a basic knitting bible, and it taught me how to knit when I was a kid. It isn't a kids' book, but it sort of works for all beginners, both young and old. I have to admit that I still go to this book whenever I get confused and don't remember how to bind off...

Ibland kommer jag att recensera äldre böcker. Den här kanske ser lite lustig ut, men är faktiskt en bas-stickbibel, och den lärde mig att sticka när jag var liten. Det är inte en barnbok, men den fungerar för alla sorters nybörjare, både stora och små. Jag måste erkänna att jag fortfarande tittar i den då jag blir förvirrad och inte kommer ihåg hur man lyfter en maska...

It was published in 1980 (by Prisma) and has this fantastic seventies feeling about it! You'll see what I mean in a second.

Den gavs ut 1980 (av Prisma) och har en underbar sjuttiotalskänsla! Du ser strax vad jag menar.

The author explains very clearly and easy-to-follow how to start a knitting project, and what the different ways of knitting looks like (don't you just love the guy showing the moss stitch?). But the best part is that it also teaches the not exactly beginner how to create patterns of your own. Also very clearly described, and not frightening at all. I also like it that there are both grown-ups and children in the pictures without making a point of it. It gives me the feeling that this is something we can do together, and the natural mixing of ages is very rare today. Something we need to re-learn perhaps?

Författaren förklarar helt tydligt och lättföljt hur man börjar ett stickprojekt, och hur de olika sticksätten ser ut (visst gillar man killen som visar mosstickning?). Men det nästan allra bästa är att det också lär ut till dem som inte är nybörjare längre hur man skapar egna mönster. Också helt enkelt beskrivet och inte skrämmande alls. Jag gillar också att det är både barn och vuxna på bilderna utan att det görs någon större sak av det. Det ger mig en känsla av att det här med stickning är något vi kan göra tillsammans, och denna naturliga blandning av åldrar är inte något vi ser ofta idag. Något vi behöver lära oss på nytt kanske?

The photos are of course a document of their time, and are just lovely! Some things and colors can be recognized from the fashion scene of later years though. What goes around comes around, and so on...

Fotona är förstås tidsdokument, och är underbara! Vissa saker och färger känner man igen från modet även på senare år dock. Allt går i cirklar och kommer igen... Hittar ni denna bok på en loppis tycker jag ni ska kika lite extra på den. Bra för alla som vill lära sig eller sina barn att sticka!

The knitted 80's sweater | Den stickade åttiotalströjan

Alright, I know I sort of made fun of my mom when she kept the materials and pattern for the felt cat for thirty something years. But I'm not that much better.

Okej, jag vet att jag gjorde mig lite lustig över min mamma när hon sparade material och mönster för filtkatten i trettionånting år. Men jag är inte så mycket bättre själv.

Look what I found in a drawer! Half a sweater with pattern from 1986... You Swedish readers probably know the magazine, all kids read it then. Yup, it's Kamratposten.

Titta vad jag hittade i en låda! En halv tröja och ett mönster från 1986. Ni känner säkert igen tidningen, alla ungar läste den då. Japp, det är Kamratposten.

I would never buy yarn like this now, it's some kind of cheap acrylic. But oh how I loved it back then! I thought the rainbow colors were the most beautiful ever.

So what to do with it now? I feel that I have to make something with it, but I can't fit into the sweater (size 11 years...). I can either make it into something sleeveless, or something completely different. Any ideas?

Jag skulle aldrig köpa sådant här garn nu, det är någon sorts billig akryl. Men så jag älskade det då! Jag tyckte att regnbågsfärgerna var helt fantastiska. 

Så vad gör jag med det nu? Någonting måste göras med det, men jag passar inte i tröjan (storlek 11 år...). Antingen kan jag göra något ärmlöst (det räcker nog garnet till) eller något helt annat. Några idéer?